Varma halsningar fran Karribien

Idag ar det mandag och nu har jag varit har i snart tva veckor! Allt ar bra med mig, fast jag maste saga att det har varit mycket upp och ner de senaste veckorna! jag tror att jag har kant nastan alla kanslor man kan kanna, har kant mig valdigt ensam och ledsen men andra dagar har jag matt valdigt bra. Nu kanner jag att jag borjar komma in i en vardagslunk har pa Kuba har borjat mina spansklektioner och har traffat nya vanner.
Jag bor pa campus har i Cienfuegos, i ett rum pa hotelito, det ar lite skabbigt men billigt och bra! Maten ar enformig och oerhort trist, de anvander i princip bara salt i maten och varje dag ar det arroz con gris, alltsa ris med bonor. Vissa dagar ar det sa lyxigt att jag far tre tomatskivor! Som tur ar har jag traffat ett gang med ghanianer som ibland utfodrar mig med lite ghaniansk gryta. Pa tal om mat sa en dag nar jag fortfarande bodde i casa particular (dar maten ar helt ok) fick jag ett par klyftor med vad jag trodde var tomat till frukost. Jag tyckte att det skulle bli jattegott och tog en stor tugga! Men till min forvaning sa smakade det inte alls tomat, utan sott och fettigt, lite som avocado konsistens liksom... Det visade sig att det inte alls var en tomat utan en guyava, vilket for ovrigt ar gilberts favoritfrukt, som jag aldrig smakat forr! Ganska underlig sam men nar man val vant sig ar det gott!
En annan speciell upplevelse har ar att aka buss. Tills ganska nyligen har de flesta kubanerna tagit sig fram har i varlden genom att lifta. Det finns statsanstallda vars enda uppgift ar att stoppa bilar och stoppa in folk i dem. Men nu har det inforts nya bussar fran Kina sa de flesta tar sig fram med buss. Problemet ar bara att det inte finns sa manga bussar, sa man masta trycka in sig som packade sardiner i en lada. Det ar verkligen jattetrangt och man vet aldrig nar man kommer kunna komma med en buss for ofta ar de sa fulla att inte en enda sjal till skulle fa plats.
Nu tar mitt betalkort till internet snart slut, ska byta inlogg och ska sen skriva lite mer...