Varma halsningar fran Karribien del 2

Staden dar jag bor, Cienfuegos, ar en vacker smastad. Sarskilt Punta Gorda ar superfint! Det ar slutet pa stan, en spetsig halvo kan man saga med gamla franska kolonialhus och ett lusthus som man kan sitta i langst ut vid vattnet... Det ar superharligt att ga ner dit pa eftermiddagen o bara slappna av! Sen finns en strandpromenad, dit alla manniskor gar pa kvallarna for att umgas, spela gitarr och dansa och kanske dricka lite rom, nationaldrycken har pa Kuba! Har badat och solat tva ganger, alla dagar ar faktiskt inte sa varma, det kan vara molnigt och bli sa kallt som 15 16 grader... Ska inte klaga jag vet att ni har det jattekallt! Livet har lunkar langsamt fram det ar skont tempo och jag kanner mig valdigt avslappnad, de ganger jag inte ar superfrustrerad over att inget hander och inget finns nar det borde.

Jag har traffat nagra vanner och det ar skont att ha nagon att sysselsatta sig med, for tiden har gar ganska langsamt. Men det ar skont, man behover ju slappna av.
Tyvarr finns det ju avigsidor med det har landet ockso, framforallt machoattityden, att man standigt blir ropad pa och kanner sig utstirrad. Men jag borjar vanja mig, det ar inte sa mycket att gora at, bara att inte ta ogonkontakt, for det tar de som en inbjudan och att inte svara nar de skriker, linda, que bonita!

Pa onsdag ska jag borja ta salsalektioner ocksa! Det ska bli riktigt kul, kostar en del men har finns ju inte sa mycket att lagga pengarna pa, till och med frukt ar svart att fa tag pa! Allt som finns ar socker, ris och bonor! Na riktigt sa illa ar det inte men nastan.

Det ar sa roligt med alla kommentarer, vill ju garna veta hur ni har det darhemma! Kul att du borjar bli valtranad Natta, sjalv ar det sa varmt sa jag promenerar mest... Far val borja om i host igen! Och Jenny, jag ar sa nyfiken, har du fatt nagon bebis an? Vilken tur att den inte kom pa vag hem fran Norrland :) Hoppas ni alla har det riktigt bra, jag saknar alla mina vanner och familjen, men bara lite for det mesta har jag det valdigt bra!

Stor kram fran andra sidan Atlanten!

Varma halsningar fran Karribien

Idag ar det mandag och nu har jag varit har i snart tva veckor! Allt ar bra med mig, fast jag maste saga att det har varit mycket upp och ner de senaste veckorna! jag tror att jag har kant nastan alla kanslor man kan kanna, har kant mig valdigt ensam och ledsen men andra dagar har jag matt valdigt bra. Nu kanner jag att jag borjar komma in i en vardagslunk har pa Kuba har borjat mina spansklektioner och har traffat nya vanner.
Jag bor pa campus har i Cienfuegos, i ett rum pa hotelito, det ar lite skabbigt men billigt och bra! Maten ar enformig och oerhort trist, de anvander i princip bara salt i maten och varje dag ar det arroz con gris, alltsa ris med bonor. Vissa dagar ar det sa lyxigt att jag far tre tomatskivor! Som tur ar har jag traffat ett gang med ghanianer som ibland utfodrar mig med lite ghaniansk gryta. Pa tal om mat sa en dag nar jag fortfarande bodde i casa particular (dar maten ar helt ok) fick jag ett par klyftor med vad jag trodde var tomat till frukost. Jag tyckte att det skulle bli jattegott och tog en stor tugga! Men till min forvaning sa smakade det inte alls tomat, utan sott och fettigt, lite som avocado konsistens liksom... Det visade sig att det inte alls var en tomat utan en guyava, vilket for ovrigt ar gilberts favoritfrukt, som jag aldrig smakat forr! Ganska underlig sam men nar man val vant sig ar det gott!
En annan speciell upplevelse har ar att aka buss. Tills ganska nyligen har de flesta kubanerna tagit sig fram har i varlden genom att lifta. Det finns statsanstallda vars enda uppgift ar att stoppa bilar och stoppa in folk i dem. Men nu har det inforts nya bussar fran Kina sa de flesta tar sig fram med buss. Problemet ar bara att det inte finns sa manga bussar, sa man masta trycka in sig som packade sardiner i en lada. Det ar verkligen jattetrangt och man vet aldrig nar man kommer kunna komma med en buss for ofta ar de sa fulla att inte en enda sjal till skulle fa plats.
Nu tar mitt betalkort till internet snart slut, ska byta inlogg och ska sen skriva lite mer...

En annan sak bara...

Det ar ganska underligt fast pa ett bra satt att vara i ett land som ar nastan totalt fritt fran reklam. Reklam for revolutionen finns ju forstas men det raknas ju inte riktigt... Det ar en liten reflektion som jag gjort, tror inte att jag varit nagon annansatans pa jorden utan en massa foretag som forsoker pocka pa uppmarksamheten.

Antligen har!

Detta blogginlagg kommer att praglas av en mycket mer positiv ton an det forra, for nu ar jag framme! Kom till Cienfuegos igar och skrev in mej pa universitetet idag. Ariel, som ar ansvarig for mina studier, verkade glad att se mig och imorgon flyttar jag ut till internatet eller vad man ska kalla det. Det ar battre att bo dar for det ar ganska dyrt att bo i stan.

Jag har haft tur for jag har redan traffat en Kubanska som hjalpt mig jattemycket, Dainele heter hon. I Havanna bodde jag hos en kvinna som heter Miriam och hon gav mig adressen till en person som heter Pepe och det ar hans dotter som ar Dainele.

Kubanerna generellt ar verkligen ett vanligt folk. De vill hjalpa till och ofta far man ett stort leende pa kopet, nar man till exempel fragar efter en adress. Men ojoj, vilken otydlig spanska de pratar! Pa flyget satt jag jamte en man fran spanien och nar han pratade langsamt hangde jag med ganska bra, men har, jag vet inte ibland ar det en enda grot. Fast det verkar battre har i cienfuegos an i Havanna. Jag hoppas att det snart blir battre for pa mandag borjar jag plugga spanska.

Hur har ni det alla darhemma, vet inte hur man gor fragetecken har... Hoppas ni har det bra!
En stor kram fran Karribien!

Fortfarande kvar pa den Europeiska kontinenten...

Jag vill egentligen inte att mitt forsta inlagg fran min resa ska bli en klagovisa men till stora delar kommer den tyvarr att bli det. Har namligen varit strandad i Madrid (trots att dar inte finns nagon kust) Efter avfard fran Stagneliusvagen sjukt tidigt pa morgonen till Arlanda for jag ivag som planerat till London, Heathrow. Dar borjade problemen... Iberias plan fran Madrid var forsenat och ingen visste riktigt nar det skulle komma. Jag kunde heller inte fa flyga med ett annat plan som gick under vantetiden for att de inte kunde ordna det med mina vaskor. Valdigt oflexibelt. Efter cirka sex timmar pa en trist flygplats kom da planet antligen ivag men tyvarr hade flyget till Havanna redan avgatt utan lilla mig... Jag fick efter mycket letande tag pa personal som skickade mig till en buss som skulle ta mig till ett hotell. Det var jattesvart att hitta till bussen och under tiden kande jag mig ganska ensam och undrade vad sjutton jag har gett mig ut pa egentligen. Som tur var tog jag mig samman och var lite social och hittade medresenarer som var i samma sits. Fick sallskap till kvallsmaten och kande darefter att min dagliga sociala kvot var fylld och gick darefter till hotellrummet och somnade som en stock! Aven denna dag bestar av vantan men jag har ju atminstonde tillgang till internet!

Snart ska jag ata lunch och sedan aka till flygplatsen for vidare resa till Havanna! Jag ar aterigen positiv till min resa och ganska glad over att jag har fatt ova pa min spanska lite i forvag sa att saga. Lardomen med detta ar dock att jag nog inte ska aka med iberia igen, det ar tydligen ingen ovanlig situation det har. En annan reflektion galler flygplatser. De ar ju verkligt forvirrande platser, sarskilt nar man besokt tre stycken pa samma dag. Vore det inte for de kitchiga turistshopperna med stereotypa souvenirer vore det stort omojligt att veta var man befinner sig, for att inte tala om vilken tidszon man ar i! Tack och lov for kitch alltsa!

Hoppas allt ar bra darhemma!

Lite nostalgisk sådär

De sista skälvande timmarna är här. Nu återstår endast att städa ur kylskåpet och packa ner kaoset som ligger på bordet i väskor, sedan far jag. Det är knappt så att man kan tro det... Jag har blivit lite nostalgisk på kuppen, i mitt huvud utspelar sig en smärre oscarsgala, med priser i olika kategorier som bästa upplevelsen i lägenheten, bästa vännen på Råslätt med mera. Självklart håller jag själv ett väldigt lååångt tacktal där familjen och alla mina vänner får sin del av kakan. Kanske har jag gått och fått storhetsvansinne sådär på äldre dar...

Och trots att jag nu inte ska flytta från denna lägenhet för gott måste jag ändå få påpeka vad jag tycker har varit så fantastiskt med den. För det första ligger den på Råslätt, bara det är ju ett plus, stadsdelen som har allt! Trevliga människor, ett livligt bibliotek och folk som älskar att skjuta fyrverkerier, jag menar verkligen älskar det, från alla möjliga och omöjliga vinklar.

Lägenheten på Tornfalksgatan har också gjort mig till en mer internationell person, eller snarare kanske mer en afrikansk person om man ska vara petig. Jag har lärt mig att laga afrikansk mat här (och sedan glömt bort det) dansat till (västafrikansk) musik; lyssna på dansfavoriten härhttp://www.youtube.com/watch?v=tP9CJMPJa8A&feature=related (den är lite lång men det är värt att se till slutet för att se hur de skakar rumpan). Det viktigaste är kanske trots allt att jag lärt mig att gladeligen öppna dörren för oväntade gäster och även någon gång gett dem en dammvippa som man tydligen gör i Ghana om man får oväntat besök när man råkar städa...

Jag kommer sannerligen sakna livet här i lägenheten, men jag vet ju att jag kommer tillbaka, med nya minnen och erfarenheter så att jag kan uppskatta det som finns här i mitt hood. Kanske kommer jag kunna dansa bättre också!