Avvärjande av eventuella sömnlösa nätter

Julhelgen är över och nu är det snart ett helt nytt fräscht år. nytt år nya möjligheter som det brukar heta. Läste min käre brors blogg och jag håller precis med honom om det här med matintag. Vi människor är allt bra konstiga, inte bara när det gäller mat utan annat också. Läste även brors kommentar om mitt tidigare inlägg att jag kanske måste förtydliga mig en smula. För att alla eventuella oroliga mormödrar (som inte har internet men jag räknar med att oroliga mödrar vidarebefodrar) slipper få huvudvärk och sömnlösa nätter ska jag nu då redovisa mina resplaner. Det kan ju vara bra att ni vet var jag är också om det skulle vara så att CIA är mig på spåren...

Jag flyger alltså från Stockholm Arlanda den 6 januari klockan 07.00. Efter flertalet mellanlandningar räknar jag med att planet landar säkert och utan alltför mycket studsande på Havannas flygplats klockan 21.00 lokal tid vilket innebär att ni därhemma, utan möjligtvis bror min, kommer att sova sött i sina sängar. Klockan kommer vara 02.00 svensk tid. Efter detta kommer jag att åka antingen till Lenin-Rafaels, Candida eller Sinais casa particular. Vilket det blir är inte ännu avhandlat, jag väntar ännu på lite mer info men räknar med att det är ordnat imorgon. Morgonen därpå beger jag mig efter min skönhetssömn till busstationen för vidare resa mot Cienfuegos, där finns boende ordnat till mig för resten av terminen på hotell Hotelito. Så nu behöver inte heller oroliga bröder ligga och vrida sig i sina sängar. Mitt telefonnummer kommer fungera ungefär en vecka efter ankomstdatum så jag kommer hålla er alla uppdaterade.

Casas particulares

Idag har jag verkligen satt mina grå i arbete. Jag har nämligen skickat ut förfrågningar om att boka hotellrum i Havanna, eller snarare om att hyra ett rum i ett så kallat casa particular. Dessa casas är som hemma hotell, en familj som har något rum över hyr ut det lite som ett mini b&b. Självklart skickade jag dessa förfrågningar på det spanska språket och det var relativt enkelt tills svaren började droppa in. Jag trodde mig förstå vad de ville säga men säker kunde jag ju inte vara. Fick därför kalla in telefonförstärkning av Rebecka som galant hjälpte mig bemästra situationen. Nu återstår bara att välja vem som jag ska boka in mig hos. De verkar ju alla så vänliga och hjälpsamma och jag vill ju bo hos allihop! Får nog sova på saken och bestämma mig imorgon.

G:s första etapp på resan till Afrika

Natten till idag var ett äventyr... Jag skulle skjutsa G och hans vän Emmanuel till stationen där de skulle ta en buss vidare till Stockholm och sedan ta flyget till Accra, Ghana. Med dessa män kan man inte annat än vänta sig att någonting skulle bli försenat och så blev det också. Bakluckan och ena bakdörren i bilen gick plötsligt inte att öppna så vi fick krångla in kanske åtta stora resväskor plus tre vuxna män och mej genom endast tre dörrar. Inte helt enkelt kan jag lova. Stressade och packade som sillar gav vi oss oss iväg mot stadens centrum med hopp om att inga galningar skulle köra på oss för då vore det kört... Väl framme var bussen från Köpenhamn givetvis försenad, så stressa var det minsta vi hade behövt göra. Under tiden som vi väntade blev vi underhållna av fulla medelålers män, väntandes på bussen till Skillingaryd. "I know Ghana, I where corresponding with a girl there, she was half black, half white! But you boys are just black! That is strange! Ihave also been to Gambia, it is very expensive there and the people are not nice..." Tja, vad ska man säga? Bussen kom till slut och efter en bamsekram gick min älskling på bussen som skulle ta honom en bit på vägen till mamaAfrika. Själv ska jag återgå till att läsa om Freuds tankar om religion, kanske inte det mest upplyftande en lördagseftermiddag som denna men det måste göras!

Over an out

Fundersam

Trots att det är en lång månad kvar tills iberiaplanet tar av från arlanda med destination havanna har jag fått gräslig resfeber. Anledningen till det är att Gs plan lyfter så mycket tidigare än mitt, det flyger rakt söderut, mot Accra, mitt styr sydväst (finns det inte ett klädesplagg som heter så, sydväst?) G reser för att fira jul med familjen i Ghana och på grund av detta känns det som att även jag ska åka inom en vecka! Lägenheten är full av väskor, kläder, klappar och ljud från Joy FM, radiostationen som rapporterar från presidentvalet i Ghana. Gs syster i Ghana har fött ett barn till och jag tänker på vad en bebis i Ghana kan behöva som jag kan skicka med som present. Jag vet ju knappt vad en bebis i Sverige kan tänkas begära, men kan det vara så annorlunda? Inte underligt att också min hjärna är inställd på avfärd!

Försöker förstå vad det kommer innebära att vara ensam, men jag gillar inte det ordet, kanske tilfälligt avbrott bättre. Inte heller det duger, det låter som när tv:n stängs av under en viktig sporthändelse och den jublande vardagsrumsbefolkningen frustrerat undrar vad som hände sedan. Livet kommer ju inte avbrytas bara för att vi inte kommer träffas på ett halvår. Jag får fortsätta fundera, det är trots allt en av mina favoritsysselsättningar!