Fundersam

Trots att det är en lång månad kvar tills iberiaplanet tar av från arlanda med destination havanna har jag fått gräslig resfeber. Anledningen till det är att Gs plan lyfter så mycket tidigare än mitt, det flyger rakt söderut, mot Accra, mitt styr sydväst (finns det inte ett klädesplagg som heter så, sydväst?) G reser för att fira jul med familjen i Ghana och på grund av detta känns det som att även jag ska åka inom en vecka! Lägenheten är full av väskor, kläder, klappar och ljud från Joy FM, radiostationen som rapporterar från presidentvalet i Ghana. Gs syster i Ghana har fött ett barn till och jag tänker på vad en bebis i Ghana kan behöva som jag kan skicka med som present. Jag vet ju knappt vad en bebis i Sverige kan tänkas begära, men kan det vara så annorlunda? Inte underligt att också min hjärna är inställd på avfärd!

Försöker förstå vad det kommer innebära att vara ensam, men jag gillar inte det ordet, kanske tilfälligt avbrott bättre. Inte heller det duger, det låter som när tv:n stängs av under en viktig sporthändelse och den jublande vardagsrumsbefolkningen frustrerat undrar vad som hände sedan. Livet kommer ju inte avbrytas bara för att vi inte kommer träffas på ett halvår. Jag får fortsätta fundera, det är trots allt en av mina favoritsysselsättningar!